Ordförande har ordet

Siw Warholm

2014- 09-25
Vad vill kvinnan?

Professor Soile Veijola vid Lapplands universitets forsknings- och utbildningsinstitut för turism inledde NKF:s föreläsningsdel vid mötet i Rovaniemi under rubriken ”Vad vill kvinnan?” En fråga som redan Sigmund Freud ställde. Tiderna har förändrats sedan dess och så har även relationerna mellan könen, men man har ännu inte fått svar på frågan. Männen har genom århundradena hoppats att kvinnan skulle nöja sig med att vara ärbar hustru, mor och dotter och gör så än idag i många kulturer. I de sekulariserade västerländska samhällena hoppas man däremot på att kvinnorna ska vilja konkurrera med männen på en osäker arbetsmarknad och samtidigt med andra kvinnor på en ännu osäkrare skönhets- och ungdomsmarknad och att de dessutom skall konsumera så mycket som möjligt.

bild till Ledaren nr 3Hur ofta tillfrågas kvinnor om sina åsikter när till exempel framtidsvisioner skall utarbetas eller betydelsefulla samhällspolitiska beslut fattas? Ser man kvinnornas arbetsinsatser lika värdefulla som männens när riksdag och statsledning gör sina ansträngningar för att öka välståndet? Visar lönesättningen att kvinnodominerade branscher värdesätts lika mycket som de mansdominerade?

De nordiska och arktiska områdena exploateras genom enorma investeringar där man sysselsätter ett stort antal män i till exempel gruvprojekt och kärnkraftverk. Kvinnorna erbjuds traditionella kvinnosysslor inom bespisning, servering, städning och hälsovård. Man frågar inte vilken typ av arbetsplats de vill ha och inte heller om de vill utbilda sig till gruvingenjörer eller ansvara för etablering och drift av hotell och restauranger.

Även om färdigheter, som av tradition setts som kvinnliga, i dagens arbetsliv har blivit nödvändiga, räknas de som en naturlig, obetald egenskap hos kvinnor. Medan en man ofta belönas med löneförhöjning för motsvarande insatser.

Idag värdesätts arbetsinsatserna utifrån produktivitet, effektivitet och möjligheter att skapa sysselsättning. Med hjälp av dessa räknar man sedan ut bruttonational-produkten (BNP).  Trots att den endast mäter ekonomiska fakta, om än bristfälligt, har BNP blivit en mätare av den nationella välfärden. BNP uppstår av vilket arbete som helst, oavsett om det är onödigt, skadligt eller kortsiktigt. Medan däremot oavlönat hemarbete, gåvoekonomi, frivilligarbete, naturens gratisprodukter (luft, vatten, mark) förluster till följd av slitage på naturen eller förlorat egendomsvärde till följd av förorenad mark inte ingår i BNP. När denna räknas ut beaktar man inte att till exempel naturen i finska Lappland ”arbetar natt och dag” för turismen, bärplockningen och rennäringen.  Naturen saknar ju såväl arbetsgivare som arbetstagare. Över 90 procent av Finlands 27 000 turistföretag är små mikroföretag. Men turismen utgör endast en del av familjers försörjning och levnadssätt. En regionalpolitik som bygger på BNP tvingar även turismen att göra om sig till ”industri” för att klara sig i den globala marknadsekonomin vid sidan av traditionell industri som anses generera ”riktiga arbeten.”

Allt fler är intresserade av att hitta en motvikt till materialismen: av att sakta ner, av goda relationer, av upplevelser och av ett hållbart levnadssätt, som gör att vår jord kommer att vara beboelig även i framtiden. Om man vill erbjuda välfärdstjänster för kropp och själ, med upplevelser i ren och trygg naturmiljö, behövs orörda landskap med väglösa sträckor och ren luft.  Kvinnor behövs som förstår dessa förhållanden och berättar om dem för världen. Om kvinnorna satsar sin kompetens på att främja arktiska områdens livskraft kommer det att vara till stor nytta. Utan kvinnor inga familjer och heller inga samhällen!

För referatet svarar

Siw Warholm
Förbundsordförande

 

 
 
 
 
 
2014-07-24
Tiggare och romernas situation

RomarebildDet blir allt vanligare med tiggare från vissa EU-länder i såväl Sverige som i norra och västra Europa. Det är en beklaglig och oroväckande utveckling, som ofta innebär svåra förhållanden för de människor det handlar om.

Boplatserna, som vuxit fram, är många gånger oacceptabla med miljö-, hälso- och hygienproblem. Såväl i Stockholm som i många andra kommuner i Sverige arbetar man med en rad åtgärder för att komma tillrätta med svårigheterna. Det handlar om till exempel platser för nattvila, akutinsatser avseende mat, logi (efter nödprövning) och hemresor.

Tydliga krav bör ställas på de medlemsländer vars medborgare drabbats. Det innebär större ansvarstagande hos länder som Rumänien och Bulgarien att vidta åtgärder för att minska de sociala problem och den utsatthet, som ligger till grund för att människor söker sig till andra EU-länder.

Den fria rörligheten inom EU innebär att dess medborgare har tre månaders uppehållsrätt i andra länder inom unionen. Efter dessa månader är fortsatt uppehållsrätt möjlig om man har arbete, är egen företagare eller aktivt söker arbete. Rätten att vistas i annat EU-land bygger på förutsättningen av egen försörjning, vilket innebär stort eget ansvar för såväl boende och arbetssituation som hemresa.

Enligt socialtjänstlagen har kommunerna det yttersta ansvaret för dem som vistas i kommunen, oavsett nationalitet. Det gäller att i akuta situationer säkra att personer inte fryser eller svälter ihjäl genom till exempel akuta boendelösningar, akut mathjälp eller i vissa fall hjälp till hemresa.

EU-kommissionen arbetar sedan 2011 med nationella strategier för integrering av romer. Detta innebär att medlemsländerna utifrån sina förutsättningar skall arbeta för romsk inkludering inom fyra områden: utbildning, arbete, hälsa och bostad. Man följer årligen upp dessa strategier och diskussioner förs hur man har effektiviserat åtgärderna. Det har konstaterats att Rumänien i allt högre grad har förlitat sig på ekonomiskt EU-stöd. Diskussioner pågår om hur medlemsländerna kan stödja Rumänien att bättre kunna ta till vara EU-stödet i syfte att hjälpa romerna. Det har visat sig att Rumänien endast använder 30 procent av de medel som ställts till förfogande.

Polisen kan inte göra något mot tiggeriet eftersom det inte är förbjudet. Om tiggeri däremot inte sker av egen fri vilja, utan den som tigger blir utnyttjad av andra genom människohandelsbrott eller olaga tvång är tiggaren att betrakta som brottsoffer. Polisen kan däremot agera mot verksamhet, som uppfattas som ordningsstörande liksom om en offentlig plats används som boplats. Det krävs särskilt tillstånd för att få använda offentlig plats på sätt som inte stämmer överens med det ursprungliga ändamålet. Det är således inte tillåtet enligt allemansrätten, miljölagstiftningen eller lokala ordningsstadgan att bosätta sig var man vill.

I vår trygga värld har vi svårt att förstå hur dessa utsatta människor föredrar att bo under uppenbart osäkra och stundom direkt farliga förhållanden framför att återvända till sina hemländer.

Jag är benägen att hålla med August Strindberg när han sa ”Det är synd om människorna!”

 
Siw Warholm
förbundsordförande

 

 

 

2014-04-26

Viktigt att mötas och diskutera

Genom åren har resonemang förts, inom de mest skilda områden, såväl på riksplanet som i olika arbetsgrupper. Avsikten har alltid varit att förändringar, som diskuterats och sedan genomförts, också ska leda till förbättringar för HS medlemmar och verksamhet. Men det som tycks bra för stunden kanske inte håller i längden och åsikterna går stundom isär. Hur vi tillsammans ska bli bättre på att granska förslag och verkställa förändringar kommer att diskuteras på landsmötet.

Vår ändamålsparagraf säger bland annat att ”Riksförbundet Hem och Samhälle har till uppgift att verka för att stärka kvinnors ställning i samhället”. Detta är också något som Ungdomsstyrelsen påtalar. ”Vi skall slå vakt om kvinnors och mäns lika rättigheter och skyldigheter i hem, yrkesliv och samhälle. Likaså ska vi verka för barns rättigheter, slå vakt om vår miljö och konsumentens rättigheter samt främja vår egen och invandrares kultur genom information och genom vår studieverksamhet. Vår verksamhet skall bedrivas efter den inriktning som majoriteten vid landsmötet beslutar”.

Inom förbundet har det åtskilliga gånger skrivits om äldreomsorgen, om kommuner som sparar på de äldres bekostnad. Statistiskt sett vet vi att kvinnor lever längre än män. Vi är en stor kvinnoorganisation och vi bör dryfta denna fråga med beslutande instanser. Rädslan för att ramla och bli liggande på grund av brist på sociala kontakter uppfyller de äldres vardag. Alla vill inte bo kvar hemma utan önskar plats på trygghets/äldreboende. Bjud in de ansvariga i kommunen där du bor och diskutera hur ni vill ha det på äldre dar. Äldreomsorgen nämner jag i min ledare med tanke på en motion, som inkommit till landsmötet. Jag vet också att det är ett område där flera av oss har synpunkter och önskemål.

Jag är medveten om att många föreningar har svårt att få till styrelser. Kanske på grund av hög ålder. Då har man möjlighet att få arbeta under förenklade former. Se arbetsordningen! Det behöver inte vara så betungande och formellt.

Det viktigaste är ju vad vi uträttar.                                                                         

Så till sist hoppas jag att vi blir riktigt många på landsmötet. Det är där vi skall diskutera vad förbundet skall ägna sig åt i framtiden. Att mötas och diskutera är en viktig del av demokratin.

Utan medlemmar ingen verksamhet!

 
Siw Warholm
Förbundsordförande

 

 

Vinter 2013

Framtidens utmaningar
För vård och omsorg om äldre

Bättre liv för sjuka äldre är ett samverkansarbete mellan kommuner, landsting och primärvård i hela landet. Områden som man särskilt beaktar är läkemedelsbehandling, sammanhållen vård och omsorg, strokevård, demensvård och en värdig vård i livets slutskede. Resultaten av samverkansarbetet följs via nationella register.

Patienten i centrum

De resurser som finns skall användas på bästa sätt och tillgodose behov och önskemål. Goda relationer och meningsfulla aktiviteter är viktiga faktorer för att vård och omhändertagande ska ge önskad utdelning. Bemötande och respekt för de vårdbehövande har blivit ett problem. Ändå talar man så vackert om värdegrund och omtanke i vården. Det finns en otrygghet och en bristande struktur vid till exempel hemgång från sjukhus. Samordningen av insatser och ansvar kommun/landsting har stora brister. Var upphör vårdgivarens ansvar och var tar omhändertagarens ansvar vid. En bättre samverkan mellan berörda yrkeskategorier är nödvändig. Förr eller senare kommer de flesta av oss i kontakt med vården, antingen som patient eller anhörig. Då vill vi kunna känna oss trygga och kunna lita på att bli förstådda och väl omhändertagna av kompetent personal. Hur ser det ut där du bor? Det finns ett nationellt register, så det går att gå in och se vad som erbjuds på din hemort.

På Höglandet, Landstinget i Jönköpings län, finns ett nätverk för vårdsamverkan som heter ESTHER.  Gå gärna in och läs mera om detta på http: http://lj.se/esther

Esther – Personcenterad vård i hela vårdkedjan

Ledaren - decbild

Esther nätverk är ett samarbete mellan kommunerna, primär- och slutenvården på Höglandet. Tillsammans arbetar vi för att göra Esthers dag så bra som möjligt. I nätverket finns seniorer och Esthercoacher som ett naturligt stöd i utvecklingsarbetet. För att få till personcentrerad vård används en enkel återkommande fråga: ”Vad är bäst för Esther?”

”Esther” är en symbolisk patient med komplexa vårdbehov som kräver samordning mellan sjukhus, primärvård, hemvård och omsorg. Det är självklart att brukaren/patienten är aktiv deltagare i nätverket.

Vår vision: Esther ska uppleva trygghet och oberoende samt leva ett självständigt liv som förstärks av ett handlingskraftigt nätverk.

 

En riktigt God Helg önskas er alla i Hem och Samhälleimages

Siw Warholm
förbundsordförande

 

 

 

 
 
 
 
Hösten 2013
Smycka med blommor och bär

Höst är i klimatologisk mening den del av året mellan sommar och vinter då medeltemperaturen är mellan 0 och +10 grader Celsius. I Skåne motsvarar det månaderna oktober – december medan i Lappland från senare delen av augusti till början av oktober.  Astronomisk höst är tidsintervallet mellan höstdagjämningen 23 september och vintersolståndet 21 december. Efter midsommar finns det ingen stor fest eller helgdag förrän St Mikaels dag (Den helige Mikaels dag står det i almanackan), som infaller 29 september.

bild  -rönnbärI det gamla bondesamhället räknades Marie bebådelsedag som första sommardagen och Mikael som första vinterdagen. I Småland hette det ”Släck ljuset på tranafton och tänd det på Mikaelmässoafton”. I södra Sverige var skördearbetet oftast färdigt före Mikaelsmäss och skördefester anordnades. Vid denna tid skulle kreaturen hem från utmarker och fäbodar. Det fanns många seder förknippade med slåttern. På större gårdar förekom det att spelmän gick i täten för slåtterfolket när de drog iväg med liar och räfsor. Sedan blev det slåttergille för alla som deltagit. Detta förekommer än idag på sina håll. Jag känner igen det från Småland.  Mikaelsdagen var också kyrkmässodag. I norra Sverige var det en viktig kyrkdag, då första lysningen, för dem som skulle gifta sig under hösten, lästes från predikstolen. Efter mässan var det på många håll marknader där man kunde köpa allt från karamellstrutar till husgeråd, kläder och skor. Fästmannen brukade här köpa present till sin fästmö och de som skulle gifta sig kunde köpa ringar.

Fram till 1819 var Mickelsmäss lagstadgad flyttdag för tjänstfolket och ändrades senare till 24 oktober. Den som skulle byta tjänst fick då ut sin lön och en hel vecka ledigt (tidigare tre dagar). Vare sig man skulle flytta eller stanna ålåg det husbondfolket att stå för kost och logi under friveckan. En senare sed är skördegudstjänster, som ännu förekommer, främst i jordbruksbygder. Då smyckas kyrkan med sädeskärvar, frukter, grönsaker, blommor och ljus.

blomEfter sommaren är det dags att förbereda sensommarens och höstens planteringar. Det är en bra tid att njuta av alla fina bär och blommor, som finns i trädgården och skogen. En mycket användbar växt är prydnadskålen. Färgskalan går från vitt, rosa och grönt till purpur. Prydnadskålen är vacker i höstplanteringar och håller sig fin till långt efter det att frosten har kommit. Den går också, precis som andra kålsorter, att äta.

Sommaren och hösten är bästa skördetiden och det finns goda möjligheter att ta vara på det överflöd som naturen bjuder på. Skafferiet kan fyllas på med marmelad, sylt och saft och kylen med färska kryddor, frukter och bär. En bricka med ljus, bär och några fina blommor gör sig utmärkt på köksbordet.

Så hoppas jag till sist att ni alla har kunnat njuta av denna fantastiska sommar och att ni liksom jag ser fram emot att få träffas till höstens aktiviteter och studiecirklar.

 

Siw Warholm
förbundsordförande