Nordiska konferensen i Rovaniemi

Gränslösa kvinnor i norr

Nordiska konferensen i Rovaniemi.

Föreningar utan historia är som en människa utan minne!                                                               

Beskyddare för konferensen var Finlands presidents maka Jenni Haukio, som tyvärr inte kunde närvara, men vi fick lyssna till hennes inspelade tal. Hon nämnde bland annat att i en internationell jämförelse har Norden alltid varit en föregångare när det gäller kvinnors samhällsengagemang. Nordens länder var bland de första att införa rösträtt för kvinnor och hör till de främsta i världen när det gäller jämställdhet mellan könen. Den moderna nordiska kvinnan är gränslös i flera avseenden – hon arbetar för familjen och sina närmaste, hon är mor, maka, dotter, syster och vän. Hon deltar i arbetslivet, är yrkesproffs, arbetstagare och chef. Hon är aktiv inom organisationer och föreningar och har överlag flera engagemang.

trappan - NKFSommarkonferensen öppnade på fredagen och inleddes av lokalordföranden Liisa Elloranta, som bland annat talade om handlingskraft. Marttaliittos ordförande Lea Sairanen poängterade i sitt anförande vikten av att tala med varandra. Sommarkonferensen förklarades öppnad av Nordens Kvinnoförbunds ordförande Elisabeth Rusdal, Norge. Årets tema ”Gränslösa kvinnor i norr” är både intressant och framsynt med betoning på vikten av att knyta kontakter, bygga broar av förståelse och visa ömsesidig respekt för varandra. Elisabeth gav en kort resumé från Nordiskt forum i Malmö, där mer än 15 000 kvinnor samlats. Ett slutdokument – ”Feministiska överenskommelser och krav” – har utarbetats och finns på Nordiskt Forums hemsida.

Hon informerade också om ACWWs världskonferens, som hölls i Indien 2013 med 350 deltagare. Konferensen tog bland annat upp våld mot kvinnor, kvinnor och barn i väpnade konflikter och, inte minst, organisationen av arbetet inom ACWW i framtiden. Som jag tidigare nämnt valdes Valerie Stevens från Storbritannien till europapresident. Hon närvarade vid europakonferensen i Bergen i maj.

Invigningen avslutades med att Lapplands Handklockor underhöll 22-händigt. Varje klocka/ton hanterades av en person med fantastisk precision. Vi fick njuta till ”Bred dina vida vingar” Tom Dooley, ”Down by the riverside” och som avslutning ”When the saints go marchin in”.

Härefter följde dagens föreläsningar och först ut var professor Soile Veijola vid Lapplands universitets forsknings- och utbildningsinstitut för turism.”Vad vill kvinnan?” Anförandet återges på ledarplats – sidan tre – i detta nummer.

Irma Kuukasjärvi, ekonomie magister och kommunikationschef Lappset Group AB var nästa kvinna på plan.  Hon talade om att företagandet är en livsstil och ett val för livet. Efter 17 år i offentlig sektor erbjöds hon ett spännande jobb på Lappset Group AB, ett av Europas största företag inom lekplats- och sportutrustning med export till cirka 50 länder och en omsättning på drygt 53 miljoner euro, 350 anställda och en designgrupp på 30 personer. Produkterna riktar sig till barn, vuxna och pensionärer. Företaget har tre hederskonsulat. Ett i vardera Danmark, Island och Sverige. Tillverkningen sker i sju länder med bland annat ett dotterbolag i Enköping. Till exempel finns 1 000 parker med lekutrustning i Spanien, flytande lekpark i Gibraltar, idé myrstack i Holland och park med rymdtema i Portugal.

NKF bildSom företagare är man tvungen att såväl ta som tåla risker utan att bli alltför stressad. Det förutsätter både mod och mental styrka. Man måste vara flitig och arbeta många timmar, särskilt i början. Det krävs ansvarsfullhet gentemot kunder, personal, ägare, familj, myndigheter och media. Företagande innebär också ett solitt samhällsansvar för miljö, människor och ekonomi. Det krävs både snabbhet och tålamod. Att bygga upp ett företag tar minst 15 år enligt sportföretaget Nike. Att tro på sin idé är en grundförutsättning för att lyckas. Motsättningar kommer vare sig man vill eller ej. Man får inte heller vara rädd för att göra misstag och att ibland fatta felaktiga beslut. Flexibilitet och idérikedom är grundförutsättningar. En företagare måste också ha mod att förverkliga sina idéer, precis som en konstnär.

Kurator Riitta Kuusikko från Lapplands konstmuseum berättade om Andreas Alariesto (1900-1989) a storyteller from Lappland, som blev känd först vid 76 års ålder. Han gick endast två veckor i skolan. Modern dog när han var 12 år och eftersom fadern inte kunde ta hand om honom adopterades han av en släkting. Fadern for till Finnmarken i Norge för att arbeta och de kom aldrig att träffas mera. Alariesto fick arbeta hårt på gården som barn och även senare i livet på bland annat vägbyggen. I pensionsåldern började han måla. Han skrev texter till alla sina målningar samt poem och sånger. Han målade mest djur och natur för det föll sig naturligare och lättare än att måla människor.

Andreas Alariesto gjorde ett enastående arbete med att nedteckna den lappländska folkloren. I sina målningar och sånger öppnar han ögonen för det förflutna. Konst, liv och berättelser är sammanflätade. En historieberättelse, vare sig målad eller berättad, är inte betydelsefull bara för författaren, utan även för hela samhället. Minnen, skildrade i målningar, hjälper oss förstå livet med dess glädjeämnen och konflikter såväl i det närvarande som i det förflutna. Alariestos berättelser och bilder fascinerar. Återspeglingen av Lapplands natur och folk är ett lysande exempel på det unika i hans konst. Bilderna är präglade av vänlig humor och respekt för gamla traditioner.

Sari Niemisalo, Lapplands universitet, talade på temat: ”Varför är det viktigt att forska i Marthornas historia?” Lapplands Marthor bildades i Rovaniemi på självständighetsdagen den 6 december 1925. De första föreningarna hade grundats redan 1919 och innan dess förekom sporadisk Marthaverksamhet i Lappland. Martharörelsen startade redan 1899 i Helsingfors av Lucina Hagman. Som samhällsrörelse har den förändrats under åren. De lappländska Marthornas historia och krigsupplevelser (vinter – och fortsättningskriget 1939-1940 respektive 1941-1944 och dess efterspel 1944-1945) måste införlivas i helhetstolkningen av Marthornas bakgrundsberättelse. Rovaniemi med omnejd har cirka 50 000 invånare. Staden totalförstördes 1944 vid den tyska reträtten då endast fem procent av byggnaderna fanns kvar. Det fanns fler tyskar än urinvånare, varav 20 000 evakuerats till norra Sverige.

Rovaniemi stads mottagning med mingel, bubbel och tilltugg avslutade dagen.

NKF bild 3

Lördagen inleddes med en guidad bussrundtur och besök i Rovaniemi kyrka – en av Finland största. Den nuvarande, fjärde i ordningen, stod färdig 1950. Den hade inte blivit klar så snabbt utan stort ekonomiskt bistånd från kyrkorna i Sverige och Amerika. Altarfresken ”Livets källa” är 14 meter hög. På kyrkogården vilar 604 stupade hjältar från det senaste kriget. En hjältestod har rests till deras minne. I den andra änden av kyrkogården finns ett monument över dem som avled under evakueringstiden i Sverige. Dessa har dock begravts på sina svenska hemorter.

Julens saga börjar vid Polcirkeln. I Rovaniemi är det alltid jul. Jultomten är barnens vän i hela världen. Cirka 600 000 brev sänds årligen till jultomten från barn i omkring 200 länder. Under årens lopp har det blivit uppemot 15,5 miljoner brev. Med den omfattande korrespondensen behövs ett eget postkontor i Jultomtens Smedby vid Polcirkeln.

Rovaniemi har följt Alvar Aaltos stadsplan från 1963. Den är residensstad och kultur/handelscentrum, säte för hovrätt och sedan 1979 för Lapplands universitet med 5 000 studerande, fem fakulteter varav en inom turism – den enda i Finland.

Kemi älv, Finlands längsta med sina 400 kilometer, rinner genom staden.   Sedan järnvägen blev klar 1909 förekommer inte längre någon flottning på älven.

Dagen avslutades med festmiddag, sång, tal och underhållning . På söndagen antogs två uttalanden (se nedan).

2015 års konferens hålls den 26 – 28 juni  i Gränna med Hem och Samhälle som värd.

Siw Warholm, förbundsordförande HS

 

 

Uttalanden
Soile Veijolas föreläsning (se ledaren på sidan 3) var utgångspunkt för de två uttalanden som gjordes vid den nordiska konferensen.
(Fri översättning till svenska)

Nordiska kvinnors viktiga bidrag till utvecklingen av det goda samhället måste värdesättas.
Nordiska kvinnoförbundets (NKF) konferens i Rovaniemi, Finland den 26 – 29 juni 2014 konstaterar att kvinnoorganisationernas arbete och bidrag till samhällsutvecklingen inte värderas tillräckligt högt av de nordiska regeringarna. Vi kräver fortsatt ökat stöd till det gränsöverskridande nordiska samarbete, som kvinnoorganisationerna utför.

Nordens Kvinnoförbund beklagar djupt att uttalanden om att stärka det nordiska kvinnosamarbetet, som vi påpekade 2012, ännu inte beaktats och att situationen därmed är oförförändrad. Påpekandet den gången lyder som följer:
”Nordens Kvinnoförbund vill rikta uppmärksamheten på den stora energi som kvinnor med kompetens och engagemang har spridit över hav och land för att utveckla samhället.
Innovationer inom jämställdhetsområdet och kvinnors positioner som ledare inom finansvärlden har visat utmärkta resultat för vårt samhälle.
Frivilliga kvinnoorganisationer bidrar positivt i arbetet med att synliggöra kvinnors bidrag till en bättre social välfärd, bättre hälsa och utveckling av goda samhällen.
Hur skulle vårt samhälle sett ut och fungerat om det inte funnes några kvinnoorganisationer?

Kvinnoorganisationernas arbete är viktigt, särskilt med tanke på att de driver jämställdhetsfrågor.
Företrädare för kvinnoorganisationerna måste ingå i förberedelserna och vara närvarande där beslut fattas. ”

Nordens Kvinnoförbund bildades 1919 och kallades då Nordens Husmorsförbund. Nordens Kvinnoförbund består av: Norges Kvinne- og familieforbund – Riksförbundet Hem och Samhälle, Sverige – Kvenfélagasambands Islands – Finlands Svenska Marthaförbund – Marttaliitto, Finland. Tillsammans har dessa organisationer över 70 000 medlemmar.

 

 

(Fri översättning till svenska)
 Uppskattning av kvinnors arbete
”Nordiska kvinnoförbundets (NKF) konferens i Rovaniemi, Finland 26- 29  juni 2014 kräver att kvinnors val inom livets olika faser respekteras. Samhället kan inte förvänta sig att kvinnors obetalda hemarbete ska vara en resurs som alltid finns tillgänglig.
Värderingen av de så kallade kvinnodominerade yrkena bör höjas med bättre arbetsvillkor och högre löner.
Genomförs detta bidrar man till att kvinnor har bättre möjligheter att komma fram och bidra med kunskap och expertis i utvecklingen av ett gott samhälle. ”

Nordens Kvinnoförbund bildades 1919 och kallades då Nordens Husmorsförbund. Nordens Kvinnoförbund består av: Norges Kvinne- og familieforbund – Riksförbundet Hem och Samhälle, Sverige – Kvenfélagasambands Islands – Finlands Svenska Marthaförbund – Marttaliitto, Finland. Tillsammans har dessa organisationer över 70 000 medlemmar.