Ledaren nr 3

2014- 09-25
Vad vill kvinnan?

Professor Soile Veijola vid Lapplands universitets forsknings- och utbildningsinstitut för turism inledde NKF:s föreläsningsdel vid mötet i Rovaniemi under rubriken ”Vad vill kvinnan?” En fråga som redan Sigmund Freud ställde. Tiderna har förändrats sedan dess och så har även relationerna mellan könen, men man har ännu inte fått svar på frågan. Männen har genom århundradena hoppats att kvinnan skulle nöja sig med att vara ärbar hustru, mor och dotter och gör så än idag i många kulturer. I de sekulariserade västerländska samhällena hoppas man däremot på att kvinnorna ska vilja konkurrera med männen på en osäker arbetsmarknad och samtidigt med andra kvinnor på en ännu osäkrare skönhets- och ungdomsmarknad och att de dessutom skall konsumera så mycket som möjligt.

bild till Ledaren nr 3Hur ofta tillfrågas kvinnor om sina åsikter när till exempel framtidsvisioner skall utarbetas eller betydelsefulla samhällspolitiska beslut fattas? Ser man kvinnornas arbetsinsatser lika värdefulla som männens när riksdag och statsledning gör sina ansträngningar för att öka välståndet? Visar lönesättningen att kvinnodominerade branscher värdesätts lika mycket som de mansdominerade?

De nordiska och arktiska områdena exploateras genom enorma investeringar där man sysselsätter ett stort antal män i till exempel gruvprojekt och kärnkraftverk. Kvinnorna erbjuds traditionella kvinnosysslor inom bespisning, servering, städning och hälsovård. Man frågar inte vilken typ av arbetsplats de vill ha och inte heller om de vill utbilda sig till gruvingenjörer eller ansvara för etablering och drift av hotell och restauranger.

Även om färdigheter, som av tradition setts som kvinnliga, i dagens arbetsliv har blivit nödvändiga, räknas de som en naturlig, obetald egenskap hos kvinnor. Medan en man ofta belönas med löneförhöjning för motsvarande insatser.

Idag värdesätts arbetsinsatserna utifrån produktivitet, effektivitet och möjligheter att skapa sysselsättning. Med hjälp av dessa räknar man sedan ut bruttonational-produkten (BNP).  Trots att den endast mäter ekonomiska fakta, om än bristfälligt, har BNP blivit en mätare av den nationella välfärden. BNP uppstår av vilket arbete som helst, oavsett om det är onödigt, skadligt eller kortsiktigt. Medan däremot oavlönat hemarbete, gåvoekonomi, frivilligarbete, naturens gratisprodukter (luft, vatten, mark) förluster till följd av slitage på naturen eller förlorat egendomsvärde till följd av förorenad mark inte ingår i BNP. När denna räknas ut beaktar man inte att till exempel naturen i finska Lappland ”arbetar natt och dag” för turismen, bärplockningen och rennäringen.  Naturen saknar ju såväl arbetsgivare som arbetstagare. Över 90 procent av Finlands 27 000 turistföretag är små mikroföretag. Men turismen utgör endast en del av familjers försörjning och levnadssätt. En regionalpolitik som bygger på BNP tvingar även turismen att göra om sig till ”industri” för att klara sig i den globala marknadsekonomin vid sidan av traditionell industri som anses generera ”riktiga arbeten.”

Allt fler är intresserade av att hitta en motvikt till materialismen: av att sakta ner, av goda relationer, av upplevelser och av ett hållbart levnadssätt, som gör att vår jord kommer att vara beboelig även i framtiden. Om man vill erbjuda välfärdstjänster för kropp och själ, med upplevelser i ren och trygg naturmiljö, behövs orörda landskap med väglösa sträckor och ren luft.  Kvinnor behövs som förstår dessa förhållanden och berättar om dem för världen. Om kvinnorna satsar sin kompetens på att främja arktiska områdens livskraft kommer det att vara till stor nytta. Utan kvinnor inga familjer och heller inga samhällen!

För referatet svarar

Siw Warholm
Förbundsordförande